Sophiahemmet
År 1889 invigdes Sophiahemmet som då bestod av en ca 60 m lång tegelbyggnad. Sophiahemmets byggnader ritades av Axel Kumlien.
Vi gör statuskontroller på alla byggnader med budgetering och prioritering av åtgärder inför framtida underhåll av fasader.
Vanadislundens vattenreservoar
Den nuvarande reservoaren i Vanadislunden ritades av arkitekt Gustaf Améen, den uppfördes år 1913-1918 och byggdes på samma grund som den tidigare reservoar som låg på samma plats. Den har ett utseende som påminner om en borg och har fyra hörntorn.
Fasaderna är murade av rött Helsingborgstegel på en granitsockel. Taken är klädda med svart taktegel.
Vi gör undersökningar och framtagning av åtgärder för puts invändigt och tegelfasader utvändigt samt förfrågningsunderlag till upphandling samt budgetering av åtgärderna.
Maximteatern i Borlänge
Maximteatern härstammar från 1900-talets början och var en gång i tiden ett ljusgrönt trähus.
Under 1800-talets senare del var arbetsförhållandena mycket dåliga för de flesta vanliga arbetare och man drog igång organisationer och fackföreningar för att kämpa för bättre förhållanden på arbetet.
Arbetarna i Borlänge bildade en Folkets Hus-förening där de samlade ihop pengar tillsammans genom basarer, diverse försäljningar och fester för att kunna skaffa sig en egen samlingsplats. År 1904 fick de ett lån, köpte en gemensam tomt och påbörjade grundläggningen av ett hus. Detta hus byggdes året därpå, 1905 och där hade man politiska föreningar, fackliga möten och egen amatörteater. Huset ägdes av Folkets hus och arbetarrörelsen fram till 1970-talet då det såldes till Borlänge kommun. Man hade tankar på att riva huset men politikerna insåg slutligen värdet av att ha kvar Borlänges enda teaterlokal.
Vi gör undersökningar, anvisningar för byte av puts på fasader samt tar fram kulörer i samråd med arkitekt och antikvarier. Vi ger också löpande tekniskt stöd under projektets gång.
Margrethelund
Margrethelund uppfördes år 1658 av Gabriel Oxenstierna. Slottet ligger vid Trälhavet, söder om Åkersberga. 1718 såldes gården till riksrådet Samuel Åkerhielm. Dess nuvarande utseende uppkom vid en renovering år 1897 och upphovsman är arkitekten Rudolf Arborelius. Vid denna renovering uppkom de två tornen och slottets utseende i nybarock. Margethelund är idag privatbostad.
Vi gör uppdatering av utvändigt vårdprogram för åren 2021-2035 med anvisningar och kostnader.
Djurö, Nämdö och Möja kyrkor
Uppdatering av underhållsplaner i vårdprogram med anvisningar och budget.
Djurö kyrka
Projektering och anvisningar rörande problem med fukt i gravvalv.
Karlbergs slott
Riksamiralen Carl Carlsson Gyllenhielm blev på 1620-talet ägare till tre byar inom Solna socken, av de tre byarna bildades ett säteri som fick namnet Karlberg. Ett större stenhus byggdes år 1634 och det utgör kärnan i den nuvarande anläggningen. Magnus Gabriel de la Gardie köpte slottet i slutet av 1660-talet, genom ut- och ombyggnad skapade han det praktfulla slott vi ser idag.
År 1688 övergick slottet i kunglig ägo och var så till 1792 då Gustav III bildade Kungliga krigsakademin på Karlberg. Två flyglar tillkom år 1795, dessa är i tre våningar och för ritningarna stod Carl Christoffer Gjörwell. Karlbergs slott är ett statligt byggnadsminne som utgör ett riksintresse för kulturminnesvården.
Vi gör anvisningar för slottets utvändiga underhåll och anvisningar för ut- och invändig renovering av Kadettflygeln.
Rosendals slott
Rosendal var från början ett djurvaktarboställe som donerades av Gustav III till ståthållaren Georg Johan De Besche. Där uppfördes en byggnad av trä på 1790-talet. Rosendal hade fler olika ägare före det köptes av dåvarande kronprins Karl Johan år 1816. År 1819 brann hela huvudbyggnaden ned till grunden och efter det lät kronprins Karl Johan uppföra den nuvarande kungliga villan.
Arkitekt för hela anläggningen var Fredrik Blom, grunden lades 1823 och år 1825 var slottet färdigt utvändigt. Den nya slottsbyggnaden var ett ”monteringsfärdigt” trähus i två våningar och med 17 rum. Slottet byggdes i färdiga sektioner som sedan transporterades till Djurgården för att resas och sammanfogas på plats. Sedan förstärktes fasaderna ytterligare med putsat tegel. Att använda monteringsfärdiga sektioner var en teknik som Fredrik Blom använt sig av redan år 1818 då han skapade Borgen på Gärdet.
Rosendals slott är utförd i svensk stram empirstil och är ett bra exempel på den typiska ”Djurgårdsempiren”. Slottet fungerade ursprungligen som Karl XIV Johans lustslott och utnyttjades främst för representation. Rosendals slott är sedan 1913 ett museum och klassas sedan 1935 som statligt byggnadsminne i Kungliga Djurgårdsförvaltningens vård. Flera av byggnaderna på området är ”blåmärkta” vilket är den högsta klassen där byggnaderna bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden.
Vi har arbetat med Rosendals slott sedan slutet av 1990-talet. Vi arbetar långsiktigt enligt vårdprogram samt med fortlöpande övervakning av invändigt klimat.
Beckholmen
Hus 514 uppfördes av Marinförvaltningen som värme- och personalbyggnad år 1945. Byggnaden består av två våningar och med en lägre enväningsbyggnad mot norr. Pannhuset har under senare tid byggts till mot öster.
Idag används pannhuset som kontor, musikstudio, verkstad och pannrum. Byggnaden är moderniserad interiört men utvändigt finns vissa byggnadsdetaljer bevarade från 1940-talet. I anslutning till hus nr 514 ligger en hög skorsten.
Den är också uppförd under 1940-talet och verkar ha murats om vid flera tillfällen sedan den uppfördes. Huset är gulmarkerat av Stockholms Stadsmuseum vilket visar att det har ett visst kulturhistoriskt värde.
Vi har gjort anvisningar för ommurning av skorsten samt slutrapportering.
Wallinska gården
Wallinska gården är en komplett stadsgård från tiden då Enköping kallades ”pepparrotsstaden”. Under sent 1800-tal var Enköping en av de städer där det odlades mest pepparrot och därav namnet. Wallinska gården ligger på Kryddgårdsgatan 8 i Enköping och är stadens sista bevarade 1800-talsgård, den ägs av Enköpings kommun och förvaltas av Enköpings Stads Hembygdsförening.
Vi är anlitade för att göra anvisningar för renovering av rötskadade timmerbyggnader.